Kroniskt missnöje, En allvarlig sjukdom

Alla har vi olika förutsättningar, mål och drömmar. Men en sak verkar de flesta utav oss ha gemensamt. Vi är aldrig helt nöjda med våra liv. Vi vill alltid förändra något och vi strävar ofta efter mer. Det är inget fel med att vilja ha mer utav livet det är inte det jag säger. Det jag menar är att vi har ett liv. En chans. Och livet är kort. Vi fokuserar så mycket på att hitta den ultimata lyckan att jag börjar undra... Är det den ständiga strävan och analyserandet som gör att vi inte riktigt finner ro och total lycka där vi befinner oss, här och nu.

Kanske om vi accepterade att det inte allid blir som vi tänkt oss och att allt inte måste vara perfekt så skulle vi inse att vi är lyckligare än vad vi tror? Oftast är det enstaka saker som får oss att ifrågasätta ett helt liv… Vår relation, vårt arbete, vår utbildning etc. Om vi ändrar något av dessa blir vi lyckligare då? Förmodligen för stunden men troligen kommer vi att hitta något nytt som vi upplever gör oss mindre lyckliga.

Åren går fort förbi och fortare ju äldre man blir. Vi alla har nog en dröm eller en bild av hur vi vill spendera den tid som vi får här på jorden. Denna bild, Dröm bild, utav framtiden ser olika ut för oss alla och den kommer hinna ändras miljontals gånger innan livet börjar gå mot sitt slut.

När man inte kan nöja sig med det man har och hela tiden vill förändras/ förbättra så kan det också ge upphov till stress inte bara för en själv men också i samhället. Det finns, enligt mig och säkert många andra, en hets i samhället idag där man ständig vill visa med bilder och ord ,bland annat i sociala medier, hur bra man har det.  Det har uppstått en form av konkurrens i samhället där man hela tiden tycks sträva efter att vara så bra man kan vara, ha det perfekta livet, det bästa jobbet, en fet plånbok. Man ser människor söka bekräftelse i sina karriärer, av sin omgivning och hur många stressar för att få deras liv att gå ihop med barn, arbeten, ekonomi och allt de övriga. ”Jag kan vila när jag går i pension” ”När jag går i pension ska jag flytta dit..” ”När jag går i pension ska jag göra det här” Det verkar finnas så mycket man måste göra idag som gör att man skjuter på saker man vill göra.

Ungdomarna idag pressas tidigt av folk i sin omgivning att ansöka till en bra utbildning så dem kan få ett bra fast jobb som helst genererar mer en bra med pengar etc. etc. När ska denna idealbild spricka? Alla kanske inte vill ha detta utav sitt liv? Man kanske inte har varken ambitionen eller viljan att bli eller göra något som kräver något utav delarna? Men hur se vi på det? Är det okej?

Inte är det okej i sociala medier i alla fall för där hetsas det mer än någonsin. Titta bara på skillnaden i s.k. likes för en status där ”allt är så bra” kontra ”allt är inte så jättebra just nu”. Om man "klagar" offentligt en gång blir man den som alltid klagar. Är det inte okej att kliva ut från det perfekta och erkänna att man inte mår hundra eller att man kanske inte uppnått det man vill? Är det inte okej att misslyckas? Eller måste det ens vara ett misslyckande.. Kan det inte bara vara ett hinder någon behöver uppmuntras till att överkomma?

Något som verkligen inte verkar vara okej är att inte fullfölja något. Avslutar man något man påbörjat som exempelvis studier man har insett inte känts hundra eller ett jobb man faktiskt mår riktigt dåligt utav. Då får man inget annat än en hink med vatten kastad över sig. Vad jag menar med det är att människor verkar vilja tillrättavisa varandra hela tiden om hur man bör eller inte bör leva. Vad man ska eller inte ska göra.

Fy FAN vad trött jag kan bli på människor som hela tiden känner ett behov att ifrågasätta andras val här i livet. Jag är den jag är. Jag vill inte vara någon annan heller. Jag har inte alltid gjort dem perfekta valen i mitt liv. Kommer förmodligen inte alltid lyckas med det framöver heller. Det är det som gör mig mänsklig. Det är okej att misslyckas. Okej att inte ha uppnått ett mål och helt okej att inte leva någon annans drömliv! Så länge du gör det du själv vill och hittar glädje i det du gör men mest av allt lever ditt liv som du vill leva det och vågar vara ärlig ibland med dig själv och andra om att det kanske inte är den bästa perioden i ditt liv just nu. Kom ihåg att inget och ingen är perfekt! Kanske om vi lyckas med detta kan vi undvika den nya folksjukdomen jag upplever har varit bubblande ett tag, det kroniska missnöjet…

 

/S