Goals!



Nu blir det att trappa upp lite! Hårdare på rutiner och maratonprogramet kickar igång!!

Terapi när den är som bäst

Länge sedan jag skrev något vettigt här på bloggen. Men idag tänkte jag dela med mig och rensa lite tankar..
 
Hörni, det är inte lätt att leva med ett ätstört förflutet. Senast idag pratade jag och en vän i klassen om hur tydligt det är att de flesta av oss har ett någorlunda rubbat förhållande till mat. Då menar jag inte att vi alla har eller har haft en ätstörning. Men det har fått mig att tänka: Vad är ett normalt beteende?  Idag känns det som de flesta människor är "laktosintoleranta", "glutenkänsliga", vegetarianer, veganer, proteinextremister etc. utan att ens själv riktigt veta vad det innebär eller varför ..Fast att det är bra.. Det vet dem!
 
Jag har också börjat fundera kring hur man vet när man blivit "frisk"? Blir man helt frisk? Jag har ju haft en tanke om att "En gång ätstörd alltid ätstörd" Men nuförtiden tror jag att med kunskap och rätt hjälp så är ingenting omöjligt!
 
För med kunskap kommer möjligheter. Så mycket som denna utbildning hjälpt mig går nog inte att beskriva. Vad stolt jag är över mig själv som kämpar, mer eller mindre varje dag, för att inte ge upp. Då när stressen kryper på och ångest känslorna bubblar upp inom mig..
 
Att känna ångest, att vara stressad, det skrämmer livet ur mig. Jag vill aldrig hamna där igen. Kampen uppstår oftast i dessa sammanhang. Rädslan för börja kontrollera maten. Men mitt nya sett att hantera detta är att hålla mig sysselsatt och inte sätta mig i en situation där det skulle kunna ske. Ta en dusch, en promenad, riv av ett terapipass i löparspåret/på gymmet..
 
Idag är en sådan dag. Kommer hem, känner mig som ett svullo, har ingen ork till träning, stressad över plugg, inget bra humör och en känsla av uppgivenhet (troligtvis pga PMS)..
 
Vad gör jag?
 
Bryter trenden och minskar stressen! Jag tar en dusch, tvättar håret, kokar en kopp te, struntar i träningen och läser lite i min bok. Sedan rensar jag tankarna här på bloggen från vardagsrumsgolvet med tända ljus och Melissa Horn (terapi). 
 
Tack vare utbildningen och en livstilsförändring har jag idag lärt mig att se helheten. Att lite utav allt är bäst. Att ingenting är förbjudet. Att kolhydrater INTE gör dig fet. Att reflektera. Att ifrågasätta. Att se mönster. Att förstå. Att Agera.
 
Kolhydrater är nu en stor del av min kost. Jag som hade gett upp hoppet om att någonsin äta pasta igen ..Gissa om jag är nöjd och njuter av min pasta? Och för att inte tala om hur mycket jag glädjs över mitt bröd. Inte bara för att det är gott utan för att jag slipper ångesten som alltid följde med varenda tugga.
 
Jag har inget ångest längre! (Iallfall inte kopplad till mat..) Men rädslan för att falla dit kommer jag nog få leva med. Men det är okej så länge jag vet hur jag ska hantera det och känner mig trygg i mig själv.
 
Hur vet man att man är frisk? 
 
Det vet man nog aldrig. Men att kunskap och erfarenhet gjort mig medveten, gett mig möjlighet till förändring, hjälpt mig göra bättre val, lärt mig att äta mer fritt och hjälpt mig bli av med en hemsk ångest ..Är inte det ett fantastiskt framsteg i rätt riktining?! 
 
I framtiden hoppas jag på att kunna ta med mig dessa erfarenheter in i yrkesvärlden och tillsammans med min växande kompetens inom dietetiken kunna hjälpa andra som går igenom detta.
 
Våga be om hjälp. /S
 
Visa fler inlägg